Den japanska hobby som är mest känd utanför den uppgående solens rike är utan tvekan origami, som helt enkelt betyder vika (oru) papper (kami). Denna hobby har rötter enda tillbaka till 1600-talet, och till skillnad från många andra hantverk har origami blivit mer och mer strikt med åren.
Den mest kända figuren som man kan vika inom origami är papperstranan, som utgår från ett kvadratiskt ark papper, och skapas med hjälp av de få basvikningarna. De flesta origamifigurer har detta gemensamt med tranan, oavsett hur avancerade de är. Pappret kan vara mönstrat eller färgat för att få till olika effekter. De flesta som utövar origami idag betraktar det inte som tillåtet att klippa eller skära i pappret, att använda klister eller att rita på pappret. I den traditionella origamin, som utvecklades på 1600-talet, var dessa regler mindre strikta. Då var det inte ovanligt att använda ark med andra former än kvadrater, och att skära i pappret.
Det första pappret kom till Japan på 600-talet efter Kristus, och fördes till landet av buddhistmunkar. Papper var vid denna tid dyrt, men det hände att det användes till att vika olika typer av figurer som användes vid religiösa ceremonier. Med tiden blev det allt vanligare att pappersfigurer användes vid bröllop och andra ceremonier, troligen var detta bruk helt etablerat någon gång under Heian-perioden, som varade från 794 till 1185. Under denna period nådde många av de kulturformer som importerats från Kina sin kulmen i Japan, och vissa hävdar att origami har inspirerats av den kinesiska pappersvikarkonsten zhe zhi. Den första boken om origami publicerades i Japan 1797.
Akira Yoshizawa
Idag är origami ett samlingsbegrepp för flera olika former av pappersvikning, även sådana som inte härstammar från Japan. Detta beror till stor del på Akira Yoshizawa, mannen som gjorde origami känt för en bredare publik i omvärlden.
Yoshizawa började arbeta på en fabrik i Tokyo som 13-åring, och sju år senare fick han i uppgift av ledningen att undervisa yngre anställda i geometri. För denna uppgift använde han sig av origami, som han hade intresserat sig för som barn. Som 26-åring sade han upp sig från fabriken, och de kommande 20 åren försörjde han sig som dörrförsäljare av tsukudani (konserverat sjögräs). Han levde i fattigdom och fokuserade på att utveckla sina färdigheter inom origami. Sina första egna origamiinstruktioner fick han publicerade redan 1944, i en bok av en annan origamiexpert. Det dröjde ytterligare tio år innan hans första egna bok om origami gavs ut.
Akira Yoshizawa skapade, enligt honom själv, mer än 50 000 olika origamimodeller. Något hundratal av dessa finns med i de 18 böcker som han författade. Hans största insats är nog att han, tillsammans med Samuel Randlett och Robert Harbin, skapade Yoshizawa-Randlett-systemet, som gör det lättare att läsa instruktioner för origami.
I de första böckerna om origami fanns nästan inga bilder. I den allra första boken, från 1797, är de flesta modellerna bara avbildade som färdiga konstruktioner, det finns alltså inga visuella instruktioner för de steg som leder fram till den färdiga modellen. I sin första bok presenterade Yoshizawa symboler för de olika vikningsteknikerna, och dessa utvecklades av Randlett och Harbin.